På Dalarö i Stockholms skärgård,
klänger sig familjen Fondbergs molnvita sekelskiftesvilla fast, i den sluttande grönskan.
Så snart värmen kommer lämnar de livet i city, för okomplicerade dagar vid vattnet.
Servis från Spode.
Bilder tagna från Sköna Hem.
Hej mina kära bloggisar!
Jag har saknat Er, ska ni veta!
Nu är det snart två veckor sedan jag gav ett livstecken ifrån mig.
Kanske inte så lång tid för att vara vissa bloggare,
men för mig, som har bloggat näst intill varje dag sedan den 1 januari i år,
känns det faktiskt väldigt långt.
Takkronan ser nästan ut som den som vi har i vårt kök.Nytillverkade stolar av 1700-talsmodell och bord som matchar de rundade detaljerna från Solgården.
Ni vet ju att jag hade influensa för ca tre veckor sedan.
Därefter har jag inte blivit riktigt frisk, utan varit på akuten flera gånger för
hjärtklappning, bröstsmärtor, tungt att andas och pirrningar i armarna.
De hittade inget fel på hjärtat, vilket var en enorm lättnad såklart,
för jag är ju på tok för ung för en hjärtinfarkt.
De kollade även upp mina lungor, men hittade inget fel.
Kontentan blev att de kom fram till,
att stickningarna i armarna beror på att jag har Folsyrabrist.
Jag har ammat ganska länge och inte visste jag
att man ska äta extra Folsyra även efter graviditeten, när man ammar.
Bröstsmärtorna kvarstår fast de har blivit bättre.
De säger att många människor kan ha bröstsmärtor utan att de hittar något fel
och att det beror på stress eller misskött infektion. 
Köket är litet men mysigt. Golvet av vitbetsat, enkelt träplank lades in samtidigt som arbetsytorna fräschades upp med nya marmorskivor och ny zink.
Belysningen var dålig, så taket försågs med spotlights.
Dörren vid matplatsen har fått behålla sin patinerade yta.
De har en likadan spegel som vi har, vi köpte vår i Fiskebäckskil.
De sa åt mig att dra ner på alla måsten och lyssna på kroppens signaler.
Allt för att motverka att något allvarligt händer i framtiden...
"Lever du ett stressigt liv?" frågar doktorn.
"Neej, inte alls. Jag är ju bara föräldraledig med två barn."
"Ja, men du kanske känner en inre stress, inne i huvudet?"
"Jo, det är klart, att vara föräldraledig, gör ju att man aldrig får en paus.
Det går ju i 180 hela tiden. Inte ens på nätterna får man vara ifred.
Har inte sovit en hel natt på över två år.
Sedan är jag ju i startgroparna att starta en gårdsbutik på Öland
och en gårdsbutik där jag bor.
Det är mer att fixa med, än vad man tror
och till på köpet med två gullungar kring bena...
Sedan är det oerhört stressande att vara 50 mil ifrån Öland
och inte kunna fixa med det som behövs, när andan faller på.
Denna förbaskade snö, har ju också försenat alltihopa.
Sedan har jag ju en blogg som jag skriver på varje dag.
Det är ju himla roligt, men tar en väldans tid.
Vi bor i ett stort hus med en ganska svårskött tomt
och har några sommarställen på olika ställen i Sverige att sköta om.
Jag har också en Parkinsonsjuk far.
Sedan ska jag utbilda mig inom hudvård nu snart."
Doktorn tittar förmanande på mig och säger;
"Jag förstår. Men detta är en varningssignal.Du får tänka om och dra ner på tempot.
Det är viktigt att inte missköta sin kropp när man har en infektion.
Du har tagit dig vatten över huvudet, iom att kroppen reagerar som den gör."
Inte kunde jag säga emot honom heller, för han har ju så rätt.
Jag har ju hela tiden tänkt att detta är kanske på tok för mycket,
men tänkt att så länge man bara tycker att det är kul, så är det nog ingen fara.
En paus var därför väldigt välbehövlig från denna blogg.
Jag är ledsen över om jag har gjort några av er oroliga.
Hoppas nu bara att ni kan förstå mig.
Sovrummet sett från vardagsrummet. Soffa från Solgården och sänggavel och gardin sydd av metervara, från Ikea.
Överkast köpt på NK och lampor från R.o.o.m.
Den största anledningen till mina planer på gårdsbutiker,
kommer starkt från hjärtat.
Jag vill kunna vara hemma länge med barnen,
för att deras tre första år ska få en lugn start.
Jag vill kunna finnas till för Lilla E när hon kommer hem
från 6-årsverksamheten i höst, precis som min mamma var med mig.
Sedan när Lilla M väl börjar i förskolan, ska hon slippa långa dagar där.
Nu får jag allt göra som Farbror Doktorn sa.
För hur gärna jag än vill allt detta som jag planerar, så är det ju inte värt hälsan.
Hur jag ska göra med allt vet jag inte än, det får jag försöka att tänka ut.
För det är ju ingen brådska med allt detta.
Älskar ju fart och fläkt samtidigt som jag älskar det lugna hemmalivet.
Men nu får det bli andra bullar.
Lugnochrobullar.
Men äter man Lugnochrobullar ibland, kan man ju faktiskt fortsätta att blogga,
så jag sviker er inte nu, nej, nej!
Så lätt slipper ni mig inte, ifall ni trodde det!!
Hur har ni löst era livspussel så att de går ihop?
Har ni några bra tips att dela med er av, till alla som känner igen sig i detta?
Vardagsrummet med punschverandan strax intill. På golvet ligger en matta från Ralph Lauren.
Soffan har fått kuddar och överdrag i tyg från Pierre Frey, blandat med Ralph Lauren-kuddar.
Det antika grönmålade skåpet är från Indiska, och takkronan från NK.
Men nu till något roligare!!
Vinnaren av en halvårsprenumeration av tidningen Lantliv blev...
Milla med Vita drömmar och choklad!
♥♥♥Ett stort GRATTIS till dig!!♥♥♥
OBS!!
Men ett förbehåll för att du ska få din prenumeration,
är att du gör EXAKT som jag skrev i tävlingsinlägget.
Lova mig att varje gång som tidningen dimper ner i brevlådan låter du
"Någon Annan"
sköta hushållsarbetet, tvätta bilen,
gå ut med hunden om du har någon och ta hand om barnen.
Stäng av mobilen och TV:n och sätt dig tillrätta i din favoritfåtölj.
Så att du inte drabbas av samma läskiga sak som nu hänt mig.
♥♥♥
Jag vill även med detta personliga inlägg,
att ni alla får er en tankeställare om ert eget liv.
Ni som kanske heltidsarbetar och har småbarn
eller något annat i ert liv som ni känner er stressade av.
Lyssna på kroppens signaler innan det är för sent.
Jag har verkligen fått mig en ordentlig läxa
för detta var oerhört läskigt att vara med om.
Jag vill ju leva och vara frisk och finnas till för min familj i all framtid.
En mamma får inte dö i förtid från sina barn.
Jag tackar min kropp för att den sa ifrån, innan det var för sent.
♥♥♥
"Det kan vara väldigt irriterande för kroppen att dö.
Då får den aldrig se sin familj mer."
Pojke 7 år
♥♥♥
Ät lite Lugnochrobullar ni med ibland.
Stor kram
Hej söta bloggisar!
Ett jättefint armband och ett halsband, 
