torsdag 26 januari 2012

Så kan det gå, när inte muggen är på...

Heeej!


Välkomna hit alla mina 30 (!!) nya bloggföljare!


Ellinor Ekvall 
Elin J
Annelie Thunberg
Caroline
Eddan
Anna på Grönkulla
En Mölnbobos liv-Melvins mamma
Hannele-Mamma till två prinsar
Lina Johansson
Felicia
Debbie- Mamma till två prinsar
Mormors unge Fia
Josefine
Helena
Linda Björkman
Evamar

                                                                          Samira 

Ebba
Fashionpoopers Isabelle
Lili 
Sanna Fernquist
Erika Leijon
Pernilla Wamsjö
Karin
Pyret Pepsi
Anneli
Emma Rudbeck
A Mattsson
Lizettes krypin
Jag och vitt-Lena
Åhhh, vad roligt att så många av er goa tjejer där ute, 
vill hänga med här på bloggen,
trots att jag inte har bloggat på en dryg vecka,
 i och med min pappas bortgång. :-(


Men, nu tar jag nya tag och blickar framåt...
Men  först, lite bakåt...


För förra helgen var det dags för årets första Formexmässa.
Jag var där.
Som alltid.
Visar här lite bilder från Svanefors fina monter.
Jag sprang omkring där för fulla muggar hela helgen.
Apropå fulla muggar, 
måste jag ju berätta en kul grej som hände min mamma för ett tag sedan.
Mamma var på "Martin Olsson Storcash"och handlade mat.
 (Det är ett grossistmatlager där restauranger m.m. handlar sin mat)

De har en kaffemaskin där som man som kund, kan köpa en kopp kaffe, the eller choklad ifrån.
När hon står där framför kaffemaskinen,
kommer det fram en ganska stor karl till henne,
 som ser ut som en typisk skäggig lastbilschaufför och frågar:

"Ursäkta, men vet du var muggen é?"


Mamma som vet var kundtoaletterna ligger,
förklarar noggrant för honom: 


"Man måste gå ganska långt, 
för Martin Olsson är rätt stort. 
Du går rakt fram här, ända bort till korridorens slut.
Där tar du in till vänster och sedan är det andra dörren till höger."
"Lastbilsgubben" säger efter beskrivningen tack och lommar iväg.
Mamma står kvar vid kaffeautomaten och dricker sin kopp kaffe på stående fot. 
Efter en lång stund kommer "Lastbilsgubben" tillbaka.

"Men va fan, ja hittar ju ingen mugg däborta, hur mycke ja än letar..." 
säger han uppgivet.

"Vaddå, den ska ju ligga där borta.
Jag har ju varit på toa där flera gånger," 
säger mamma frågande.

"På toa???! Inte kan de väl på fullaste allvar mena,
 att man måste gå hela vägen bort till kundtoaletterna,
 varje gång man ska ta en mugg till kaffeautomaten?!!"
säger "Lastbilsgubben".

Kan ni gissa hur min mamma vek sig av skratt,
 när hon fattade att hon hade lurat iväg "Lastbilsgubben"
 att gå hela vägen bort och leta vid kundtoaletterna,
när han bara ville ha en liten pappmugg till kaffeautomaten...

Snacka om missförstånd? 
Hahaha.

♥♥♥
"Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör.
Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör."
Pojke 7 år
♥♥♥

Vi ses imorgon!

Kram

Fröken Vit

16 kommentarer:

Stina sa...

Haha... den var bra!:-)
Vilka härliga färger jag ser på bilderna.
En stor kram till dig som mist din snälle far.
Kram Stina

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Stina!

Ja, visst är det ganska kul med missförstånd ibland!
Tusen tack för snälla ord om min pappas bortgång.
Kram tillbaks.

Ekenäsliv sa...

Det var en underbar historia som behövdes en dag då man är hemma och rehabiliterar sig efter ett migränanfall... Ljuvliga bilder och hoppas att det känns lite, iaf lite bättre nu.
Kram till dig!
/Anna

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Hej Ekenäsliv Anna!

Härligt att jag kunde förgylla din jobbiga dag. Det måste vara hemskt med migrän. Hua. Hoppas att det är bättre nu.
Det känns lite, lite, bättre just idag iaf. Men det går upp och ner.
Kram.

Anonym sa...

Vilka härliga bilder, påminner oss om att våren snart är här. Lampan som ser ut att vara gjord av björkris, eller något liknande, är ju häftig.

Kram från Bettan

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Bettan!

Ja, visst får man vårfeeling av bilderna!
Härligt, härligt!
Må så gott!
Kram.

Sahra sa...

Haha. Den var bra. Härligt att du är tillbaka. Beklagar din fars bortgång.

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Sahra!

Visst var den! Hahaha.
Tack söta du att du beklagar min pappas bortgång.
Kram.

Anonym sa...

Tack för välkomnandet!;)

Vackra bilder och rolig mugg-historia. Skulle lika gärna kunnat vara jag som pratat som din mamma. Lätt att ha tanken någon annanstans och prata i nattmössan:)

Sköt om dig!
Kram Caroline

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Caroline!

Vad roligt att du uppskattade välkomnandet! :-)
Ja, visst är den! Hihi.
Kram!

Sahra sa...

Tack söta du. Jag förlorade Julia 2006, så det är ett tag sedan. Inte för att saknaden är mindre, men jag har fått perspektiv på det. Jag fick ett beställningsjobb kan man säga. En novell där jag skulle beskriva mina upplevelser. Det är några avsnitt kvar och när den är slut kommer jag säkert skriva vad som hände också. Jag har bloggat sedan dess, fast förut på Amelia. I den bloggen blandades det hej vilt min vardag med sorgen och jag kände att jag behövde ett mer privat rum för dem tankarna. Hoppas du kommer tillbaka och hälsar på. Många kramar

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Sahra!

Tack för ditt snabba svar!
Jag förstår att det inte spelar någon roll hur länge sedan det var när det är ens barn som försvinner.
Skönt att du ändå kunde skriva av dig för det tror jag hjälper en på traven en gnutta i alla fall.

Vi ses igen.
Stor kram.

AnnapåGrönkulla sa...

Tack och tråkigt att läsa att du förlorat din pappa. Min pappa dog för några år sedan - alldeles för tidigt och hastigt. Det blir bättre men fortfarande kan jag få riktigt gråtattacker när jag tänker på honom men mest är det glada, kärleksfulla minnen som kommer nu. Sköt om dig!

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Anna!

Tråkigt att läsa om att du också förlorat din pappa. :-(
Skönt att ibland få gråta ut lite när man behöver.
Ja, tiden läker ju alla sår säger de, men jag skulle nog hellre säga att alla sår inte läker alls, utan snarare bleknar med tiden.
Sköt om dig med.

Eddan sa...

Tack för välkomnandet :-)!

Tråkigt med din pappa, min pappa omkom enbart 48 år gammal 1989 och det går nog fortfarande inte en dag då jag inte tänker på honom <3.

Kram från Anette

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Eddan!

Men åh, så tragiskt att din pappa omkom.
Jag förstår att du fortfarande tänker på honom varje dag.
Tiden verkar endast bleka stora sår, istället för läka...

Stor kram.