måndag 9 januari 2012

Tjocka tysken och stora slottet...


 Hej!

Ytterligare fem nya, härliga följare av bloggen sedan igår, har det blivit.
Några svenskor och några norskor. Jättekul!
Varmt välkomna hit, ska ni vara allihopa!

♥Ingrid med Hjemme hos Nelly♥

♥Therese med Leonoras eventyr♥

♥Marylyn♥

♥Lotta.k3♥

♥via Bloglovin´♥

Hur mår ni allihopa?
Jag är bara tvungen att berätta om detta gröna Madickenskåp. För ibland gör man saker man ångrar...
I somras hade jag tjatat till mig, att få med hela familjen på en liten dagsutflykt,
från vårt sommarhus på norra Öland.
Vi skulle besöka alla Smålands billiga loppisar under en dag. När jag plötsligt blir störtförälskad.
I detta skåp.
Och tre till!!
Ni kan ju tänka er, min man...

Ohhh my Goood, hon är inte riktigt klok, min fru.

Tre vitrinskåp och ett gigantiskt linneskåp med glasdörrar.
Personalen på den stora loppisen höll på i över en timme,
för att stuva in dessa skåp i vår skäpvagn.
Till Stockholm skulle ju skåpen sedan också.
Men först en liten sväng upp till norra Öland,
iom att vi skulle tillbaka dit, liksom...och sedan hela vägen upp till Stockholm.
I detta gröna Madickenskåp blev jag mest förälskad i.
De andra skåpen var också underbara, men detta kände jag något speciellt för.



Så vad händer när vi har släpat hem alla fyra skåpen?

Jo, jag sätter ut två av skåpen på Blocket.
För jag inser ju att jag inte har plats för allihopa här hemma.
Inte ens som gårdsbutikinredning får alla plats.
Men det är väl ändå ingen som ringer på dem, så då gör det ju inget.
Och om någon nu mot all formodan ringer, med tanke på det dyra priset,
kunde jag ju alltid säga nej.

Tokig moi??
Nej, inte det minsta...hahaha.
Nåväl.

Det går ett bra tag och ingen ringer.
Nähä, vad var det jag sa, tänkte jag.
Men det skulle jag inte ha sagt.

För dagen innan vi skulle på en liten höstweekend till Öland,
med släpvagn, ungar och hela baletten, ringer telefonen.
Det är en tysk man som talar väldigt dålig svenska.
Han säger att skåpet ska ner till hans slott i Tyskland senare.
Han bor tillfälligt i Finspång och undrar om jag kan köra ner skåpet dit.

Jag blir ruskigt paff över frågan och tänker:
Nej, vet nån vad! Vi bor ju i Stockholm och detta är ingen himla budfirma.
Vad tror han egentligen?
Åka 40 mil fram och tillbaka för att lämna ett skåp till någon tjock tysk,
som ska få fläka ut sig på mitt vackra skåp.
Nej du, här i Sverige har vi minsann ingen Autobahn, att bränna till Finspång på, över en kafferast.
Minsann.

Men på något konstigt vis, slinker det ur mig, att det passar ju bra,
för vi åker faktiskt förbi det där förbaskade Finspång imorgon, på väg till Öland.

VA???

Jag som brukar ha mål i mun och kunna krångla mig ur de mest omöjliga situationer,
tappar helt sonika fattningen.
Kan detta ha berott på att jag såg mitt fina lilla skåp,
stå där i det tyska slottet och trivas och få känna sig som en svensk prinsessa,
bland alla tunga, tyska, stora åbäken till slottsskåp.

Inte vet jag.
Eller så var det att jag kunde få en rejäl slant för det...
Eller en kombination.
Hur som helst.

Jag la på med tjocka tysken och gick sedan till min man,
klockan 21.45 kvällen innan vi skulle åka.

Du, älskling...
Det där gröna skåpet som vi har kört från Småland,
upp till norra Öland och hela vägen upp till Stockholm med...
Nu ska det ut och åka igen...
Till Finspång.
Imorgon.

Och på den vägen blev det.
Tjocka tysken blev så glad, att han stod och klappade händerna en lång stund när han fick skåpet.
Och jag fick mina pengar.
Men jag ångrar mig fortfarande bittert.
Stackars, stackars mitt söta svenska Madickenskåp,
som nu står alldeles ensamt i ett tjockt tyskt spökslott och kanske vantrivs...

♥♥♥Det gör väldigt ont när drottningar får barn,
för kronan är så vass.
Flicka 6 år♥♥♥


Vi ses imorgon!
Kram

Fröken Vit

16 kommentarer:

Blommiga Rutan sa...

Så roligt du skriver om ditt vackra skåp! Sitter här och skrattar för mig själv över tekoppen! Det var ju också ett underbart fint skåp, hade slagit till direkt om jag hittat det och priset varit okej.
Älskar alla möbler i "Madickenstilen". Böckerna om Madicken och Lisabeth var döttrarnas (och mina) favoritböcker när de var små.

Jätteroligt att jag hittade din blogg idag, nu blir jag följare, vill gärna läsa mera. Namnet på bloggen var ju naturligtvis det som gjorde att jag blev nyfiken på att kika in, och nu var det ju extra roligt när du skriver så bra!

Hälsningar Anncathrine / Blommiga Rutan

Norrfrids Eija sa...

Ibland gör man de mest konstiga saker utan att ens förstå hur det gick till egentligen...men jag har en förstående man (än så länge) som får köra hundratals mil sammanräknat efter "fynden". Nu ska han snart få åka o hämta en gammal toastol (fast det vet han inte om ännu)...jojo, jag hämtar själv också ibland. Eller så maskerar jag alltihopa till en gemensam familjeutflykt...älskling, skulle vi kunna ta med släpet ha ha...

Jordgubbar med mjölk sa...

Hej Fröken Vit! :-) Jag kunde inte låta bli att le en smula åt din historia om skåpet! Jag skulle ge mycket för att få se en bild nu hur det står där i det stora slottet i tyskland :-D Tänk hur saker kan slumpa sig!

Tack för dina alltid så gulliga kommentarer hos mig!

Jag beklagar verkligen att din pappa återinsjuknat :-( Usch så orättvist livet är.

Kram Miriam

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Hej Blommiga rutan Anncathrin!

Jag blir så otroligt glad över att höra att du fick dig ett gott skratt över mina skåpbravader...
Det är såå härligt att få någon att skratta!!

Tusen tack för att du vill lägga dig som följare och det gläder mig verkligen att du tycker att jag skriver så bra.
Jag har just nu strul m vår gamla dator så det är ganska krångligt att skriva texterna, när den bara hakar sig.
Så det har blivit si å så m stavning, kommatering mm.

Härligt också att vi är fler som älskar Madicken!

Kramar!

My Scandinavian Home sa...

Hilarious post! Such a funny story. I wouldn't have minded that lovely green dresser here in Skåne!

Titta in hos Thess sa...

Vilken underbar historia ha ha
Jag har bara lite svårt att se det där gröna skåpet i ett tyskt slott,det känns inte riktigt som om det passar in =).
Men en sak är säker...du förgyller min vardag.

Kram Thess

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Norrfrids Eija!

Hahaha. Maskerad familjeutflykt. Det låter som om du och jag har den del gemensamt...
Min man har också fått ge sig ut själv på diverse uppdrag genom åren...hihihi.

Tack för att du delar med dig!

Verkligen jättekul!

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Jordgubbar med mjölk Miriam!

Ja, visst undrar man hur det ser ut där i det tyska slottet där skåpet står. Har svårt att föreställa mig det och tycker fortfarande synd om både mig och skåpet...

Vad rar du är som tänker på mig och min pappa.
Ja, livet är verkligen orättvist.

Må så gott!

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Niki My scandinavian home!

How nice to have you here, an english woman living in Skåne! :-)

Yes, it´s a funny story with a sad ending. It should have been better if you had bought it to your swedish home in Skåne.

Hugs!

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Titta in hos Tess!

Ja, visst är det en härlig historia.
Jag har också väldigt svårt att förstå varför han skulle sätta detta skåp i ett slott.
Men det är väl så att många utlänningar älskar våra gamla nordiska möbler.
Hur mycket fina möbler som helst har skeppats över till exempelvis USA och försvunnit för gott, tyvärr.

Tack snälla du för att du berättar för mig att jag förgyller din vardag!
Den komplimangen går inte av för hackor!

mariasvitabo sa...

Tack för din gulliga kommentar! Roligt att vi har samma yrke och intresse;) Tog examen för 5 år sedan. Är gymnasielärare i botten. Har jobbat på gymnasiet och på senaste tiden på högstadiet.

Jobbig med din pappa:( har själv jobbiga erfarenheter av den elaka sjukdomen:( hoppas det går bra!

Kram Maria

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Hej Marias vita bo Maria!

Vad roligt m jobben och intressena!

Tråkigt att höra att du också har fått erfara denna jobbiga sjukdom.

Sköt om dig!
Kram.

Scharlotte sa...

Hej söta Fröken Vit!:)

Kul att du är igång och bloggar igen! Och vilka jättefina bilder från butiken på Öland!!! Så fint! Grattis:)

Sänder tankar till din pappa. Dessvärre nåt jag också fått erfara, denna j:€liga prostata ...Så orättvist.
Kram

Kia sa...

Vilken story! Din man verkar ha väldigt stort tålamod. : )
Skåpet står säkert jätte bra där på sitt egna lilla slott. Inte alla som får bo på ett slott!

Ha en toppen kväll.
Kram Kia

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Hej Scharlotte!

Tänkte precis på dig.
Nu idag.
Konstigt.
Så tar du och skriver en hälsning till mig, nu samma kväll.
Tankeöverföring måste det ju vara... :-)

Men du, vad hemskt att höra att någon av dina nära också har drabbats av prostatacancer.
Livet är verkligen såå orättvist.

Vad roligt att du tyckte Ölandsbutiksbilderna var fina!
Butiken är ju långt ifrån klar...
Men det kommer...

Må så gott!
Stor kram Fröken Vit... ;-)

Fröken Vit i Madickenhuset sa...

Hej Kia!

Jaa, du...han har tålamod med vissa saker i alla fall...
Som tex mina små projekt...hahaha.
Och tur är väl det... ;-)

Ja, man får nog se det så att skåpet blev lyckligt ändå ;-)

Kram!