Ibland roa, ibland oroa, ibland röra, ibland uppröra...

Hej!

Hjärtligt välkomna hit mina två nya bloggföljare sedan igår!

Blommiga rutan Anncathrin

&

Ragna_Marie som följer via Bloglovin´.

Hoppas att ni också ska känna er "som hemma" här hos mig!

Jag vill bara berätta att jag allt som oftast brukar vara snabb att svara, 

på era kommentarer eller frågor, i mitt kommentarsfält.

Men livet är lite uppochnervänt just nu.

Pappa är svårt sjuk och jag har även dataproblem. :-(

Därför vill jag bara passa på att tacka er här istället, för era väldigt gulliga, 

omtänksamma och rörande kommentarer bl.a. om min pappa.

Det värmer verkligen hjärtat att ha denna blogg att kika in på, när livet känns tungt.

Att skriva hjälper i alla fall mig, att tänka på något annat för en stund.

Samtidigt som det är oerhört härligt att ibland få roa, ibland få oroa,

ibland få röra, ibland uppröra och ibland, inte något speciellt alls.

Så tack för att Ni finns!

Jag har ju fått en oerhörd respons ifrån Er,

 trots att jag bara bloggat en vecka denna gång.

Att ni orkat med mina bloggavhopp med jämna mellanrum 

och hälsar mig välkommen tillbaka!

Ni är sååå fina, ska ni veta.

Men denna gång tänkte jag ju fortsätta blogga, faktiskt, hihi.

Ni skriver så snälla saker om att jag förgyller er vardag,

att jag skriver så bra och roligt.

Ni anar inte hur glad jag blir över detta!

Jääääääätteglaaaaaad... ;-)

Ett stort fång med ljuvligt vårig äppelblom till Er alla därute.

Inte bara till Er som skriver kommentarer, 

utan till alla Er som tassar omkring här inne.

För det gör ni rätt i... :-)

Ni gör nämligen bloggen!

Tack!