tisdag 27 april 2010

Vackra tornvillor...

Hej alla!
Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev något här på min lilla blogg
så jag tänkte ändra på det nu... :-)


Först måste jag säga att jag otroligt tacksam över,
att ni fortfarande tittar in här hos mig,
trots att inläggen inte har duggat så tätt den senaste tiden.
Hoppas verkligen inte att ni är besvikna, att jag har tagit det lite lugnt nu ett tag...


Jag har behövt lite tid att tänka över vad jag ska göra här framöver...
plus att inte känna stress över några måsten.
Jag mår mycket bättre nu, men tänker verkligen på
att jag ska ta det lugnt och inte stressa.
Mycket nyttigt för en tjej som annars gillar när det händer mycket på kort tid!!

Jag går ju kontinuerligt på en Hudvårdsutbildning och det är såååå kul!!
Fördelen med att bli Hudvårdskonsult är ju att det inte krävs lika mycket
i pengainvestering, som det krävs att starta två inredningsbutiker.
Att öppna inredningsbutik och fylla den till bredden med massa fint
kan ju kosta flera hundratusen...

Men tanken med en liten gårdsbutik på Öland nu i sommar och här hemma i höst, finns dock kvar i planerna.
Men jag tar det som sagt lugnt och allt får gå i sin egen takt.
Hinner jag så hinner jag.
Hinner jag inte, får det bli nästa sommar helt enkelt.

♥♥♥

Förra helgen var det ju då Inredningsträff och vi var ett gäng tjejer
som träffades i vår underbara huvudstad.
Det var extra roligt att det kom folk både från stan, Västerås och Karlskoga.

Tack alla ni för en härlig dag!!

Vi shoppade, var ute och åt både lunch och middag, plus att vi hann fika.
Vi får göra om detta igen efter sommaren!!

Bilderna är tagna från nätet
och jag skulle gärna sätta ett torn på vårt hus här hemma!
Det är ju så vackert, eller hur!

Må så gott i det vackra vädret!
♥♥♥
"Det viktigaste på kroppen är läpparna,
eftersom de liksom är dörren in."
Pojke 5 år
♥♥♥
Kram
Fröken Vit

måndag 12 april 2010

Ljuva mammahelg...

Här kommer fortsättningen av Dalaröfamiljens härligt charmiga sommarställe!
Huset är så vackert med sitt gröna koppartak och vitmålade fasad.
Inte ett dugg avundsjuk... ;-)

Hej kära, kära bloggvänner!!

Jag måste bara först nämna att det är
INREDNINGSTRÄFF
nu på lördag den 17 april!!
(Se till höger på bloggen)

Om ni vill hänga med, så finns det fortfarande några platser kvar!!
Det går utmärkt att bara vara med på en del av dagen.
Maila mig bara på

clubfrokenvit@gmail.com

Vi börjar nog med att shoppa lite på förmiddagen,
för att sedan bruncha på något mysigt ställe i Stockholm.
Sedan blir det nog lite shopping igen...
Vi kanske åker hem till mig på eftermiddagen för en fika,
om jag får iväg min kära familj, vill säga...
Kvällen avslutas sedan med en middag på någon mysig restaurang i stan.
Efteråt kanske vi tar en drink på stan eller går ut och dansar...

Så maila mig snarast så att jag vet!

Deras barn fick en liten sandstrand och ­potatislanden i branten upp mot huset ­försvann.
Stenmurarna med staket byggdes till. En ny gedigen brygga fick ersätta den ­gamla.
Fiskeboden strax invid byggdes om till gäststuga.

Tack snälla för era gulliga kommentarer!
Det var verkligen lärorikt att läsa dem!
Och skrämmande...
Att så många känner igen sig, i det jag skriver och tydligen redan varit där...

Skärpning Ingela, tänkte jag.

Nu får jag allt ta och tänka på mig själv för omväxlings skull.
Inte tänka på barnen, inte på hemmet och inte på butiksplanerna.
"Himlen runt hörnet" skrev ju att
"Semester är att komma från rutinerna"...
Så jag tog henne på orden...

Huset som byggdes kring förra sekel­skiftet har många originaldetaljer ­bevarade.
När det skulle snyggas till ­målades allt i vitt.
Det blekgröna ­ plåt­taket är original. I rabatten intill ­stengången växer smultron.

Jag packade en liten väska i lördags med mina absoluta favoritmyskläder.
La ner några inredningstidningar och litteratur från hudvårdskursen,
som jag gick i fredags,
lite lördagsgodis också, godisgris som jag är.
Sedan åkte jag till...

Världens bästaste mammis!!!

"Mamma, här är jag, jag flyttar hem igen en kortis...!!

Sovdelen i andra änden av gästhuset, med utgång mot ­stigen upp mot ­villan.
Familjen åker mycket vattenskidor, men de gamla trä­laggarna fyller enbart syftet som inredningsdetalj. Överkast och kudde köpta i Marbella, sänggavel från Ikea. Sängbordet köptes på Good morning company. Spegeln med ram tillverkad av gamla träbitar är köpt i Sydafrika.

Under lördagen myste vi bara inomhus, för vädret var så rått och trist.
Vi fikade och skrattade och fikade och skrattade lite till.
Det är otroligt att det är så, men jag har nog inte så roligt tillsammans med någon,
som jag har med min kära mamma!

Känner ni igen er i detta?
Skrattar ni mycket med era mammor?
Eller är det jag som är så lyckligt lottad,
att jag har en mamma med så mycket humor,
att man nästan jämt kissar på sig av skratt med henne...

På lördagskvällen satt vi framför TV:n och frossade smarriga skaldjurssmörgåsar!
Åhh, vad jag njöt av LUGNET!!
Att bara få sitta där och BARA VARA...
SEMESTER...
Men jag hade gräsligt dåligt samvete att jag inte var hemma hos barnen
och jag saknade dem ganska mycket.
Men det försökte jag slå bort!

Väggen i mitten av den före detta ­fiskeboden revs.
De gjorde en ny glasad dörröppning ut mot bryggan och vattnet.
Braskaminen installerades samtidigt. Kopparfat på ben från ­Dubai, textil från R.o.o.m.

På söndagen åkte vi ut till vårt landställe på Hölö,
som ligger åt Muskö till.

Det var strålande solsken och vi var ute och gick i skogen i flera timmar.
Vi tittade på blåsippor och plockade tussilago.
Åhhh, vad jag njöt av att bara få rå om min fina, fina mamma!!!

Jag älskar dig, mammis!!!

♥♥♥
"Det som är viktigt för mammor är att de får barn.
Om de olyckligtvis inte får barn blir de ensamma mammor hela livet."
Pojke 6 år
♥♥♥

Ta väl hand om er därute.
Man tjänar visst på det i längden...har jag nu äntligen förstått... ;-)

Stor kram
Fröken Vit

tisdag 6 april 2010

I´m still alive & vinnaren av tidningen Lantliv...

På Dalarö i Stockholms skärgård,
klänger sig familjen Fondbergs molnvita sekelskiftesvilla fast, i den sluttande grönskan.
Så snart värmen kommer lämnar de livet i city, för okomplicerade dagar vid vattnet.
Servis från Spode.
Bilder tagna från Sköna Hem.


Hej mina kära bloggisar!
Jag har saknat Er, ska ni veta!

Nu är det snart två veckor sedan jag gav ett livstecken ifrån mig.
Kanske inte så lång tid för att vara vissa bloggare,
men för mig, som har bloggat näst intill varje dag sedan den 1 januari i år,
känns det faktiskt väldigt långt.


Takkronan ser nästan ut som den som vi har i vårt kök.
Nytillverkade stolar av 1700-talsmodell och bord som matchar de rundade detaljerna från Solgården.

Ni vet ju att jag hade influensa för ca tre veckor sedan.
Därefter har jag inte blivit riktigt frisk, utan varit på akuten flera gånger för
hjärtklappning, bröstsmärtor, tungt att andas och pirrningar i armarna.

De hittade inget fel på hjärtat, vilket var en enorm lättnad såklart,
för jag är ju på tok för ung för en hjärtinfarkt.
De kollade även upp mina lungor, men hittade inget fel.

Kontentan blev att de kom fram till,
att stickningarna i armarna beror på att jag har Folsyrabrist.
Jag har ammat ganska länge och inte visste jag
att man ska äta extra Folsyra även efter graviditeten, när man ammar.

Bröstsmärtorna kvarstår fast de har blivit bättre.
De säger att många människor kan ha bröstsmärtor utan att de hittar något fel
och att det beror på stress eller misskött infektion.

Köket är litet men mysigt. Golvet av vitbetsat, enkelt träplank lades in
samtidigt som arbetsytorna fräschades upp med nya marmorskivor och ny zink.
Belysningen var dålig, så taket försågs med spotlights.
­Dörren vid matplatsen har fått behålla sin patinerade yta.
De har en likadan spegel som vi har, vi köpte vår i Fiskebäckskil.

De sa åt mig att dra ner på alla måsten och lyssna på kroppens signaler.
Allt för att motverka att något allvarligt händer i framtiden...

"Lever du ett stressigt liv?" frågar doktorn.

"Neej, inte alls. Jag är ju bara föräldraledig med två barn."

"Ja, men du kanske känner en inre stress, inne i huvudet?"

"Jo, det är klart, att vara föräldraledig, gör ju att man aldrig får en paus.
Det går ju i 180 hela tiden. Inte ens på nätterna får man vara ifred.
Har inte sovit en hel natt på över två år.
Sedan är jag ju i startgroparna att starta en gårdsbutik på Öland
och en gårdsbutik där jag bor.
Det är mer att fixa med, än vad man tror
och till på köpet med två gullungar kring bena...

Sedan är det oerhört stressande att vara 50 mil ifrån Öland
och inte kunna fixa med det som behövs, när andan faller på.
Denna förbaskade snö, har ju också försenat alltihopa.
Sedan har jag ju en blogg som jag skriver på varje dag.
Det är ju himla roligt, men tar en väldans tid.

Vi bor i ett stort hus med en ganska svårskött tomt
och har några sommarställen på olika ställen i Sverige att sköta om.
Jag har också en Parkinsonsjuk far.
Sedan ska jag utbilda mig inom hudvård nu snart."

Doktorn tittar förmanande på mig och säger;

"Jag förstår. Men detta är en varningssignal.
Du får tänka om och dra ner på tempot.
Det är viktigt att inte missköta sin kropp när man har en infektion.
Du har tagit dig vatten över huvudet, iom att kroppen reagerar som den gör."

Inte kunde jag säga emot honom heller, för han har ju så rätt.
Jag har ju hela tiden tänkt att detta är kanske på tok för mycket,
men tänkt att så länge man bara tycker att det är kul, så är det nog ingen fara.
En paus var därför väldigt välbehövlig från denna blogg.
Jag är ledsen över om jag har gjort några av er oroliga.
Hoppas nu bara att ni kan förstå mig.

Sovrummet sett från vardagsrummet.
Soffa från ­Solgården och sänggavel och ­gardin sydd av ­metervara, från Ikea.
Överkast köpt på NK och lampor från R.o.o.m.

Den största anledningen till mina planer på gårdsbutiker,
kommer starkt från hjärtat.
Jag vill kunna vara hemma länge med barnen,
för att deras tre första år ska få en lugn start.
Jag vill kunna finnas till för Lilla E när hon kommer hem
från 6-årsverksamheten i höst, precis som min mamma var med mig.
Sedan när Lilla M väl börjar i förskolan, ska hon slippa långa dagar där.

Nu får jag allt göra som Farbror Doktorn sa.
För hur gärna jag än vill allt detta som jag planerar, så är det ju inte värt hälsan.
Hur jag ska göra med allt vet jag inte än, det får jag försöka att tänka ut.
För det är ju ingen brådska med allt detta.
Älskar ju fart och fläkt samtidigt som jag älskar det lugna hemmalivet.
Men nu får det bli andra bullar.
Lugnochrobullar.

Men äter man Lugnochrobullar ibland, kan man ju faktiskt fortsätta att blogga,
så jag sviker er inte nu, nej, nej!
Så lätt slipper ni mig inte, ifall ni trodde det!!

Hur har ni löst era livspussel så att de går ihop?
Har ni några bra tips att dela med er av, till alla som känner igen sig i detta?

Vardagsrummet med punschverandan strax intill. På golvet ligger en matta från Ralph Lauren.
Soffan har fått kuddar och överdrag i tyg från Pierre Frey, blandat med Ralph ­Lauren-kuddar. ­
Det antika grönmålade skåpet är från Indiska, och takkronan från NK.

Men nu till något roligare!!

Vinnaren av en halvårsprenumeration av tidningen Lantliv blev...

Milla med Vita drömmar och choklad!

♥♥♥Ett stort GRATTIS till dig!!♥♥♥

OBS!!
Men ett förbehåll för att du ska få din prenumeration,
är att du gör EXAKT som jag skrev i tävlingsinlägget.
Lova mig att varje gång som tidningen dimper ner i brevlådan låter du
"Någon Annan"
sköta hushållsarbetet, tvätta bilen,
gå ut med hunden om du har någon och ta hand om barnen.
Stäng av mobilen och TV:n och sätt dig tillrätta i din favoritfåtölj.
Så att du inte drabbas av samma läskiga sak som nu hänt mig.
♥♥♥
Jag vill även med detta personliga inlägg,
att ni alla får er en tankeställare om ert eget liv.
Ni som kanske heltidsarbetar och har småbarn
eller något annat i ert liv som ni känner er stressade av.
Lyssna på kroppens signaler innan det är för sent.

Jag har verkligen fått mig en ordentlig läxa
för detta var oerhört läskigt att vara med om.
Jag vill ju leva och vara frisk och finnas till för min familj i all framtid.
En mamma får inte dö i förtid från sina barn.
Jag tackar min kropp för att den sa ifrån, innan det var för sent.

♥♥♥
"Det kan vara väldigt irriterande för kroppen att dö.
Då får den aldrig se sin familj mer."
Pojke 7 år
♥♥♥

Ät lite Lugnochrobullar ni med ibland.
Stor kram

Fröken Vit