måndag 30 januari 2012

Jeanstips och "lilla" jag...


Hej alla goa tjejer! Plus killar med, för den delen...!

Välkomna hit mina nya föjare sedan i fredags!

♥♥♥
Vita Falkens Lantliv-Susanne
Micke
Sofi L
Helena Lindgren
Amanda Bach
Änglarna finns-Annika
Care69
Liselotte Andersson
Ida B
♥♥♥

Hoppas att ni ska trivas här hos mig!

Hur mår ni idag?

Visar här ett par snygga jeans från Gina Tricot för 399 kr,
 som är sådär snyggt slitna som Circle of Life jeansen, som tyvärr är slut överallt.

Den blå tröjan är från Hm och kostade 99 kr.
Några av er har kanske snappat upp att jag köpt en ny dator för ett par veckor sedan.
En Mac Book Pro blev det till slut.
Min första alldeles eeeegna dator, minsann.

Neeej, jag skojar inte alls!!
Jag har nämligen aldrig ägt en dator förut.


Det kanske säger allt om mitt ganska stora ointresse för datorer...
Utan jag har åkt snålskjuts på andras datorer istället, 
med andra ord, diverse pojkvänner och äkta män...haha.
Dock endast en äkta man.
Varför berättar jag då detta?
Jo, för att jag börjar lära mig så smått Macens "Photoshop" program,
vilket jag har lekt lite med här, 
som ni kanske ser på de foton som jag tog igår.

Dock har jag gått ner väldigt mycket i vikt nu, efter att pappa gått bort.

Vissa vill ju gå ner i vikt.
Men just nu jag vill gå upp.
Men hur då?
Jag har liksom inte någon vidare matlust längre.

Knepigt det där.

Får kanske göra som i höstas.
Jag bestämde mig nämligen för att jag skulle sluta med socker (läs choklad),
 helt sonika en vacker höstdag.
INTE, INTE, bra att vara sockergris när man är 40 år fyllda.

Detta resulterade i att jag åt nästan ett helt Muslipaket innehållande 45% frukt...

PER DAG!

Jag gick upp fyra kg på två veckor då.

Man kanske skulle ta och sluta med godis en gång till,
 för att lägga på sig lite.
Tyck nu bara inte att jag är larvig,
 som tycker att det är ett problem med att vara för smal.
Jag har hellre lite hull så man ser hälsosam och frisk ut, faktiskt.

Finns det någon som har några bra tips för att gå upp i vikt,
 för en som inte för tillfället känner för att vräka i sig mat?

♥♥♥
"Om man gifter sig, 
måste det vara för att man älskar någon mera än sig själv.
Det tror jag inte blir så lätt."
Flicka 7 år.
♥♥♥

Vi ses imogon!
Kram


Fröken Vit

fredag 27 januari 2012

Beach 2012, is soon coming up...

Hej alla glada tjejer!
Mår ni bra idag?

Glöm inte bort att vara med i min tävling om
Biotherm, Dior och Scholl produkterna!
Sista dagen är på onsdag nästa vecka.
Klicka bara överst upp till vänster om ni vill vara med.

Idag är det freeeeedag! Iiiiiiihhh!
Det är såå härligt med fredagar, eller hur!
Hela helgen ligger framför dörren och det är ju så mysigt.

Detta är lite fler pics från årets Formexmässa!
Det är från Artwoods sommarkollektion.
Jag blir så glad av dessa härliga färger!
En airondeck stol som är turkos!
Hur härligt somrigt är inte det???!
Kuddarna är ju somriga och fräscha med ljusgult, turkost, ljusrosa och ljusblått.
Skyltarna är ju också helt underbara
och de matchande paddlarna i turkost och vitt,
 är ju en kul detalj till sommarhuset.

Visst blir man glad av detta!?

Ha nu en supermysig start på helgen!
  
♥♥♥
"Jag tror inte jag ska använda p-piller.
Det är liksom inte så viktigt,
 eftersom jag inte ska ha något med pojkar att göra..."
Flicka 7 år
♥♥♥

Vi ses imorgon!
Kram

Fröken Vit

torsdag 26 januari 2012

Så kan det gå, när inte muggen är på...

Heeej!


Välkomna hit alla mina 30 (!!) nya bloggföljare!


Ellinor Ekvall 
Elin J
Annelie Thunberg
Caroline
Eddan
Anna på Grönkulla
En Mölnbobos liv-Melvins mamma
Hannele-Mamma till två prinsar
Lina Johansson
Felicia
Debbie- Mamma till två prinsar
Mormors unge Fia
Josefine
Helena
Linda Björkman
Evamar

                                                                          Samira 

Ebba
Fashionpoopers Isabelle
Lili 
Sanna Fernquist
Erika Leijon
Pernilla Wamsjö
Karin
Pyret Pepsi
Anneli
Emma Rudbeck
A Mattsson
Lizettes krypin
Jag och vitt-Lena
Åhhh, vad roligt att så många av er goa tjejer där ute, 
vill hänga med här på bloggen,
trots att jag inte har bloggat på en dryg vecka,
 i och med min pappas bortgång. :-(


Men, nu tar jag nya tag och blickar framåt...
Men  först, lite bakåt...


För förra helgen var det dags för årets första Formexmässa.
Jag var där.
Som alltid.
Visar här lite bilder från Svanefors fina monter.
Jag sprang omkring där för fulla muggar hela helgen.
Apropå fulla muggar, 
måste jag ju berätta en kul grej som hände min mamma för ett tag sedan.
Mamma var på "Martin Olsson Storcash"och handlade mat.
 (Det är ett grossistmatlager där restauranger m.m. handlar sin mat)

De har en kaffemaskin där som man som kund, kan köpa en kopp kaffe, the eller choklad ifrån.
När hon står där framför kaffemaskinen,
kommer det fram en ganska stor karl till henne,
 som ser ut som en typisk skäggig lastbilschaufför och frågar:

"Ursäkta, men vet du var muggen é?"


Mamma som vet var kundtoaletterna ligger,
förklarar noggrant för honom: 


"Man måste gå ganska långt, 
för Martin Olsson är rätt stort. 
Du går rakt fram här, ända bort till korridorens slut.
Där tar du in till vänster och sedan är det andra dörren till höger."
"Lastbilsgubben" säger efter beskrivningen tack och lommar iväg.
Mamma står kvar vid kaffeautomaten och dricker sin kopp kaffe på stående fot. 
Efter en lång stund kommer "Lastbilsgubben" tillbaka.

"Men va fan, ja hittar ju ingen mugg däborta, hur mycke ja än letar..." 
säger han uppgivet.

"Vaddå, den ska ju ligga där borta.
Jag har ju varit på toa där flera gånger," 
säger mamma frågande.

"På toa???! Inte kan de väl på fullaste allvar mena,
 att man måste gå hela vägen bort till kundtoaletterna,
 varje gång man ska ta en mugg till kaffeautomaten?!!"
säger "Lastbilsgubben".

Kan ni gissa hur min mamma vek sig av skratt,
 när hon fattade att hon hade lurat iväg "Lastbilsgubben"
 att gå hela vägen bort och leta vid kundtoaletterna,
när han bara ville ha en liten pappmugg till kaffeautomaten...

Snacka om missförstånd? 
Hahaha.

♥♥♥
"Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör.
Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör."
Pojke 7 år
♥♥♥

Vi ses imorgon!

Kram

Fröken Vit

måndag 23 januari 2012

Min älskade, älskade pappa...


Min älskade, älskade pappa.
Nu finns du inte längre.

Men du är fortfarande den finaste. 
Den underbaraste. 
Den omtänksammaste.
Den snyggaste. 
Den snällaste. 
Den duktigaste. 
Den smartaste.
Den bästa.
Den roligaste.
Den klokaste.

Min älskade, älskade pappa.

Nu är du någon annanstans.
I en annan värld.
Långt bort från mig.
Alldeles för långt bort.
Men jag hoppas verkligen att du har det bra där du är nu.
För det är du verkligen värd.

Jag är en liten gnutta mindre rädd för att dö nu, 
för du finns nog där på andra sidan och möter mig,
 den dagen det är dags för mig.

Men just nu vill jag inte att du ska vara på andra sidan.
Jag vill att du ska vara här.
Hos mig.
För jag behöver ju dig.
Jag vill ju vara med dig.

Prata med dig.
Skratta med dig.
Tröstas av dig.
Krama om dig.
Lyssna till dig.
Lära mig av dig.

Hålla din hand.

Jag är så stolt över att få vara din dotter.
Du var så duktig på allt du tog dig för.

Jag är så lycklig och stolt över min barndom
och mitt vackra barndomshem, som jag fick växa upp i.
Så lycklig och stolt över vårt vackra sommarställe på Öland,
 som jag fick tillbringa varje sommar vid.
Du gjorde verkligen allt för mig.

Det är tack vare dig som jag har fått det så bra.
Nu får mina barn växa upp och få samma möjlighet som jag fick.
Tack vare dig.

Min uppväxt var verkligen som en dröm.
Det kunde inte ha varit bättre.
Vi fick 40 fina år tillsammans.
Men jag hade velat ha mer. 

Men livet är tyvärr såhär.
Nu får jag istället vara glad för varje dag vi fick tillsammans.
För du är verkligen världens absolut bästa pappa.

I all evighet.
Jag saknar dig så att det gör ont.
Men jag har nog inte riktigt förstått att jag aldrig mer kommer att få träffa dig.

Jag älskar dig.

För alltid.

I evighet.
Sov så gott nu, pappa lilla.

Min fina, söta, älskade pappa.

Du finns alltid i mitt hjärta.

Tack för allt.
Tack för att just du, var min pappa.

Din älskade dotter Ingela.

lördag 14 januari 2012

Så lycklig liten dam...

Hej!

Välkommen hit, min nya följare sedan igår, via Bloglovin´!
Hoppas att du ska känna dig som hemma, här hos mig!

Vet ni, att jag är helt sluuut nu...

Att gå på tjejmiddag och därefter gå ut och dansa halva natten,
tär på krafterna, när man inte får sova ut dagen därpå.

Och för att plåga sig lite till, 
kan man ju också spä på det redan jobbiga, med ett litet barnkalas dagen efter...
Allra helst, så tidigt som möjligt också
Klockan tolv är en utmärkt tid om man vill slita ut sig, lite extra. 
För då blir man tvungen att laga lunch åt alla barnen också...
Plus tårta med fika till...
Och kaffe till alla föräldrar som stannar kvar.




Neeeej, skämt åsido.

Så farligt var det inte, utan bara jätte, jättekul!
Vad gör man inte för vår älskade lilla skrutta som fyllde "fya åååj"!

Alla flickor i förskolegruppen blev såklart bjudna.
Gissa om alla flickor var spända inför detta kalas...
De var sååå fina och lugna när de satt och åt i vår matsal.

När sedan "en viss person" kom och bankade på våra fönsterrutor,
blev det helt knäpptyst bland flickorna.
Oj, oj, vad de blev paffa!
Och lyckliga!

Ni skulle ha sett deras miner...


De blev först ansiktsmålade av henne och sedan fick de gå ut på skattjakt efter en nyckel, 
för att rädda hennes pappa, som satt inlåst i en fängelsehåla.

När de sedan till slut hittade den stooora nyckeln väl gömd bland askan i vår kakelugn
och de förstod att de skulle få en belöning för detta,
hoppade de jämfota i flera minuter av lycka! 


Det riktigt glittrade i deras ögon över att ha fått träffa denna, lite halvgalna tjej...

Detta var alltså 7:e gången gillt, som vi fick detta besök.
Våra Skruttungar, tar nästan numera för givet, att hon ska vara med, när de fyller år...
För vi har sagt att det är mormor som ringer till henne 
och frågar om hon vill komma på barnkalas...
Så för mormor blir det dyrt...hahaha.

Jag vet ju inte hur många år till, man blir måste bjuda in...
Men det är värt varenda (mormors) krona, bara för att få se deras förtjusning och lycka.
Härliga ungar!

"Min bästis har inga tänder.
Själv har jag bara tappat två.
Vi ska gifta oss, men inte än.
Vi tänker vänta tills vi får nya tänder."
Flicka 6 år.

Vi ses imorgon!

Kram

Fröken Vit

fredag 13 januari 2012

Fredagsbus...



Hej fredag den 13:onde!

Ytterligare en liten ny följare via Bloglovin´ sedan igår har det blivit!
Hoppas att du ska trivas här hos mig!

Idag kommer ett kort inlägg från mig för jag har egentligen inte alls tid just nu.
Men det är ju såå kul att skriva lite ändå...

Jag ska alldeles strax hoppa in i duschen och ta en taxi till en tjejmiddag här i Nacka.

Sedan ska vi gå ut och dansa.

Inte direkt genomtänkt, med tanke på vad morgondagen har att bjuda på...

Vi ska nämligen ha vår älskade lilla snuttas 4-års kalas imorgon kl.12.

Fjorton stycken tre och fyraåringar kommer hit.

Och det gör även Pippi Långstrump.

7:e gången gillt faktiskt.

Lika uppskattat varje gång.

Så här såg det ut för två år sedan när Pippi skulle komma

och en del av flickorna stod i glasverandan och väntade med spänning på henne.

Visst kan man verkligen känna deras förväntan i denna bild.

Varför ni inte får se några fler egna bilder beror just nu på,

att jag håller på att lära mig min nya dator.

Vad ska ni göra ikväll?

"Min mamma blev gravid innan storken kom."
Flicka 7 år.

Vi ses imogon!
Kram

Fröken Vit

torsdag 12 januari 2012

Fyra tjocka tanter och tre till...


Hej alla glada!

En ny bloggföljare sedan igår har det återigen blivit!
Välkommen hit "någon" via Bloglovin´.
Hoppas att du ska trivas här hos mig och känna dig som hemma!

Vet ni, att den här bilden påminner mig om mitt liv när jag var liten ...

För när jag var liten och växte upp på det glada 70-talet,
hade vi en knallröd Volvo Amazon kombi.

Skulle vi till Öland, vilket vi alltid skulle, så fort vi skulle någonstans, 
hade vi även en knallröd liten släpvagn i släptåg, efter vår röda bil.

Håll i er nu för nu ska ni få höra, 
vilka som alltid skulle med ner till Öland, 
om vi skulle till Öland, 
vilket vi då alltid skulle...

I baksätet i Amazonen räknat från vänster...

1. Farmor Frida, smal som en pinne.
2. Farmors lillasyster Tyra, ganska tjock tant.
3. Farmors syster Tyras kompis, Greta, tjock tant.
4. Mamma Ing-Sofie, normalsmal.
5. Dottern Ingela (jag), smal som en pinne. 

"Men, vänta lite här nu då...
Fem personer i BAKSÄTET...?
Nä, nä, nä, lilla Fröken Vit, oss kan du inte lura i vad som helst!!!"

Okej, då...

Jag, Ingela, satt oftast inte så länge i baksätet, 
eftersom det blev så jobbigt att sitta med hela högra ansiktshalvan,
 tryckt mot fönsterrutan i 50 mil.
Plus att det blev sån imma på rutan.

Så någonstans vid Söderköping, var jag så ihoptryckt, 
att jag hoppade bak (läs knölade mig bak utmed taket) 
och la mig ovanpå alla resväskor i bakluckan,
som alla tanterna bara måste ha med sig.
Sedan låg jag där som en platt hund i typ åtta timmar.

Men. 
Vi är inte riktigt färdiga än...

Vilka satt där fram då?

1. Min pappa Lennart som körde, normalsmal.
2. Min mormor Elna, den tjockaste tanten i bilen.

Mormor Elna fick alltid sitta fram.
 För hon var alltid absolut tjockast av dessa fyra tanter.
Så bara för att hon var tjockast, fick hon den bästa platsen i hela bilen.
Det hade jag väldigt svårt att smälta, som liggande "platthund" i bakluckan.

Men historien tar inte slut riktigt här...

För sedan köpte vi katt... 
Men tro inte att vi fick tag i ett normalt kattskrälle.
Nej, självklart inte...

Katten var ju enormt åksjuk, den stackarn.
Så han hatade att åka bil.
Självklart.

Så alltid en dag innan vi skulle åka,
kände han det på sig, gick och gömde sig och vägrade komma fram.

När Sotis domedag stundade, då han skulle forceras in i bilen, 
satt vi alla och höll andan tills han var inne. 
Och det kunde ju ta någon timme.
Så vi hade alltid laddat med "Stora plåster-och-bandage-väskan".

När han sedan väl var inne, började den verkliga prövningen.

Han skrek, kattstackarn.
Ja, jag menar verkligen SKREK.
 Hela vägen från Stockholm ända fram till Byxelkrok på norra Öland.
I ungefär nio timmar.

 Katten kissade även på sig ideligen och kräktes under resan ner,
så hela bakluckan var täckt av kissa-i-sängen-plastskydd.
Detta innebar att min tid som "platthund" i bakluckan, var förbi när vi skaffade Sotis.

Så efter att ha gjort några vändor med denna skrikande katt plus sju personer i bilen,
(varav tre tjocka tanter då rå´ som kacklade hela tiden)
tog vi alltid med några extra "gräsklipparöronskydd",
som vi frenetiskt turades om att använda, när vi ville vila öronen.
Plus att använda bilbälte, var det ju aldrig tal om...

Så voilà!!
Detta var ett litet utdrag ur min ännu oskrivna självbiografi,
"Ingela i vita huset"... ;-)

Nu är ju jag gräsligt nyfiken på,
vad ni har att säga om denna lilla anekdot från min barndom.

Känner ni igen er, eller är det bara jag som har fått utstå detta under 70-talet?


"Även om gamla tanter kan ha en väldigt stor anläggning, 
är det helt slut på mjölkproduktionen."
Pojke 7 år


Vi ses imorgon!
Kram 

Fröken Vit

onsdag 11 januari 2012

"Lillbloggare" eller "Storbloggare"...


Hej!

Välkommen hit min nya följare sedan igår!

♥Huset i backen Cathrine

Hoppas att du ska trivas och känna dig "som hemma" här!

Idag var det 227 unika besökare här hos Fröken Vit!!
Fantastiskt roligt!
Mitt rekord när jag började blogga för två år sedan, var något på 330 personer.
Men då höll jag ju bara ut i tre månader och sedan slutade jag blogga.
Hur många hade det varit idag då, om jag hade fortsatt, undrar jag ibland...
3333 pers eller 3 pers per dag? (haha)

För en "Lillbloggare" som jag, är ju detta med 227 pers stooort, förstår ni.
Ja, alla ni andra "Lillbloggare", förstår nog säkert vad jag menar... ;-)

Men hur glada ska inte "Storbloggarna" vara då...?
De står nog som "Tjocka tysken i stora slottet" (se bloggrubrik m samma namn) 
och klappar i händerna hela dagarna, eller hur?


Har ni tänkt på det hur det skulle vara att ha en mycket välbesökt blogg?
Skulle ni verkligen vilja gå från att vara en söt liten "Lillbloggare, 
till att "spela med de stora grabbarna" och plötsligt vara en "Storbloggare"...


Ja, du "Lillis", nu när du har blivit så häääär stor, 
kan du få vara med oss "Storisar" och leka ibland...
Men bara om du lovar att vara snäll och inte bli LIKA stor som oss...




Nä, usch, vad läskigt det låter...


Visar här två underbara bilder från Green Gates Summer Collection 2012!
Visst är det väl underbart fräscht med blåvitt!?


"Utanför jordklotet börjar universum.
Där finns ingenting, bara meteoriter, hemorrojder och sådana saker."
Pojke 6 år


Vi ses imorgon!
Kram 


Fröken Vit

tisdag 10 januari 2012

Ibland roa, ibland oroa, ibland röra, ibland uppröra...



Hej!

Hjärtligt välkomna hit mina två nya bloggföljare sedan igår!

Blommiga rutan Anncathrin

&

Ragna_Marie som följer via Bloglovin´.

Hoppas att ni också ska känna er "som hemma" här hos mig!

Jag vill bara berätta att jag allt som oftast brukar vara snabb att svara, 
på era kommentarer eller frågor, i mitt kommentarsfält.
Men livet är lite uppochnervänt just nu.
Pappa är svårt sjuk och jag har även dataproblem. :-(

Därför vill jag bara passa på att tacka er här istället, för era väldigt gulliga, 
omtänksamma och rörande kommentarer bl.a. om min pappa.
Det värmer verkligen hjärtat att ha denna blogg att kika in på, när livet känns tungt.
Att skriva hjälper i alla fall mig, att tänka på något annat för en stund.

Samtidigt som det är oerhört härligt att ibland få roa, ibland få oroa,
ibland få röra, ibland uppröra och ibland, inte något speciellt alls.

Så tack för att Ni finns!

Jag har ju fått en oerhörd respons ifrån Er,
 trots att jag bara bloggat en vecka denna gång.
Att ni orkat med mina bloggavhopp med jämna mellanrum 
och hälsar mig välkommen tillbaka!
Ni är sååå fina, ska ni veta.
Men denna gång tänkte jag ju fortsätta blogga, faktiskt, hihi.

Ni skriver så snälla saker om att jag förgyller er vardag,
att jag skriver så bra och roligt.
Ni anar inte hur glad jag blir över detta!
Jääääääätteglaaaaaad... ;-)

Ett stort fång med ljuvligt vårig äppelblom till Er alla därute.
Inte bara till Er som skriver kommentarer, 
utan till alla Er som tassar omkring här inne.
För det gör ni rätt i... :-)
Ni gör nämligen bloggen!

Tack! 

                                                                   Fröken Vit

måndag 9 januari 2012

Tjocka tysken och stora slottet...


 Hej!

Ytterligare fem nya, härliga följare av bloggen sedan igår, har det blivit.
Några svenskor och några norskor. Jättekul!
Varmt välkomna hit, ska ni vara allihopa!

♥Ingrid med Hjemme hos Nelly♥

♥Therese med Leonoras eventyr♥

♥Marylyn♥

♥Lotta.k3♥

♥via Bloglovin´♥

Hur mår ni allihopa?
Jag är bara tvungen att berätta om detta gröna Madickenskåp. För ibland gör man saker man ångrar...
I somras hade jag tjatat till mig, att få med hela familjen på en liten dagsutflykt,
från vårt sommarhus på norra Öland.
Vi skulle besöka alla Smålands billiga loppisar under en dag. När jag plötsligt blir störtförälskad.
I detta skåp.
Och tre till!!
Ni kan ju tänka er, min man...

Ohhh my Goood, hon är inte riktigt klok, min fru.

Tre vitrinskåp och ett gigantiskt linneskåp med glasdörrar.
Personalen på den stora loppisen höll på i över en timme,
för att stuva in dessa skåp i vår skäpvagn.
Till Stockholm skulle ju skåpen sedan också.
Men först en liten sväng upp till norra Öland,
iom att vi skulle tillbaka dit, liksom...och sedan hela vägen upp till Stockholm.
I detta gröna Madickenskåp blev jag mest förälskad i.
De andra skåpen var också underbara, men detta kände jag något speciellt för.



Så vad händer när vi har släpat hem alla fyra skåpen?

Jo, jag sätter ut två av skåpen på Blocket.
För jag inser ju att jag inte har plats för allihopa här hemma.
Inte ens som gårdsbutikinredning får alla plats.
Men det är väl ändå ingen som ringer på dem, så då gör det ju inget.
Och om någon nu mot all formodan ringer, med tanke på det dyra priset,
kunde jag ju alltid säga nej.

Tokig moi??
Nej, inte det minsta...hahaha.
Nåväl.

Det går ett bra tag och ingen ringer.
Nähä, vad var det jag sa, tänkte jag.
Men det skulle jag inte ha sagt.

För dagen innan vi skulle på en liten höstweekend till Öland,
med släpvagn, ungar och hela baletten, ringer telefonen.
Det är en tysk man som talar väldigt dålig svenska.
Han säger att skåpet ska ner till hans slott i Tyskland senare.
Han bor tillfälligt i Finspång och undrar om jag kan köra ner skåpet dit.

Jag blir ruskigt paff över frågan och tänker:
Nej, vet nån vad! Vi bor ju i Stockholm och detta är ingen himla budfirma.
Vad tror han egentligen?
Åka 40 mil fram och tillbaka för att lämna ett skåp till någon tjock tysk,
som ska få fläka ut sig på mitt vackra skåp.
Nej du, här i Sverige har vi minsann ingen Autobahn, att bränna till Finspång på, över en kafferast.
Minsann.

Men på något konstigt vis, slinker det ur mig, att det passar ju bra,
för vi åker faktiskt förbi det där förbaskade Finspång imorgon, på väg till Öland.

VA???

Jag som brukar ha mål i mun och kunna krångla mig ur de mest omöjliga situationer,
tappar helt sonika fattningen.
Kan detta ha berott på att jag såg mitt fina lilla skåp,
stå där i det tyska slottet och trivas och få känna sig som en svensk prinsessa,
bland alla tunga, tyska, stora åbäken till slottsskåp.

Inte vet jag.
Eller så var det att jag kunde få en rejäl slant för det...
Eller en kombination.
Hur som helst.

Jag la på med tjocka tysken och gick sedan till min man,
klockan 21.45 kvällen innan vi skulle åka.

Du, älskling...
Det där gröna skåpet som vi har kört från Småland,
upp till norra Öland och hela vägen upp till Stockholm med...
Nu ska det ut och åka igen...
Till Finspång.
Imorgon.

Och på den vägen blev det.
Tjocka tysken blev så glad, att han stod och klappade händerna en lång stund när han fick skåpet.
Och jag fick mina pengar.
Men jag ångrar mig fortfarande bittert.
Stackars, stackars mitt söta svenska Madickenskåp,
som nu står alldeles ensamt i ett tjockt tyskt spökslott och kanske vantrivs...

♥♥♥Det gör väldigt ont när drottningar får barn,
för kronan är så vass.
Flicka 6 år♥♥♥


Vi ses imorgon!
Kram

Fröken Vit

lördag 7 januari 2012

Lilla glasverandan och lilla tjejligan...


Hej kära ni!

Välkomna hit mina två nya följare!

♥Anette Borg♥
&
♥Ewa´s galleri♥

Hoppas att ni ska känna er som hemma, här hos lilla mig!

Vad roligt att listan fyller på sig med tjejer som vill tävla om Biotherm, Dior och Scholl!
Men ni måste ju vara fler därute, som är rynkiga, likbleka och torra... ;-)
Det är obrutna förpackningar som utlottas.
Bilden är från en annan tävling som jag hade för några år sedan,
men som fick duga, iom att jag hade min kamera på lagning.


Vet ni att nu i veckan är det fyra år sedan jag låg på operationsbordet, i väntan på ett planerat snitt på SÖS.

Jag kände en känsla av dåligt samvete gentemot min lilla, då treåriga, första flicka.
Det kändes faktiskt som jag svek henne brutalt.

"Mamma ska bara föda en ny liten bebis, som kommer att sitta som klistrad vid mig hela dagarna.
Du kommer att få "Vääänta liiite!" i minst ett år.
Har du otur, kanske ännu längre...
Men tiden går fort lilla vän...
Den som väntar på något gott..."


Ja, det var så det kändes och visst var det knepigt ibland.
Men jag hade turen att hela familjen var hemma tillsammans de första fyra månaderna.
Så vi hade det väldigt mysigt.
Känslorna att jag svek mitt äldre barn bleknade med tiden.
De övergick sedan till att känna en otrolig tacksamhet över att ha fått ge min stora, ett syskon.


Fotona är på vår "Lilla glasveranda" i matrummet,
som är en utbyggnad som gjordes 2001.
Det är plåttak utanför och tvåglasfönster med limmade, riktiga, fastsatta spröjs.Tvåglasfönstren har en plasthinna fastlimmad på glaset som kallas för isolerglas. Det är viktigt att man fönsterputsar dem försiktigt,
iom att isolerglaset är mycket lättrepat.

Flickorna på fotona är kusinerna på rad.
Tripp, trapp, trull...
Inte så lätt att få dem att titta in i kameran samtidigt,
utan att blunda eller göra någon konstig min.

♥♥♥
"En riktigt snäll kompis är snäll som en kossa
och säger aldrig "bajskorv" till en med hård röst."

Flicka 6 år
♥♥♥

Vi ses imorgon!
Kram

Fröken Vit