Att få vara med om årets första dag...

Hej!

Idag är det årets första dag och även den första i resten av mitt liv.

Alltså ingen vanlig dag, med andra ord.

Nu när jag har fyllt 40 år får jag faktiskt börja tänka annorlunda.

Inte slösa med dagarna, som jag gjorde förr.

Förr kunde jag bara låta en dag rinna bort, utan att det gjorde det minsta.

Eller ännu värre.

Slösa bort något år(!) eller två(!!) på någon pojkvän,
som jag i själva verket inte passade ihop med ett dugg.

Men som jag ändå inte gjorde slut med...
För det var ju sååå mycket bättre, än att vara själv...
What!??

En regnig bild tagen med mobilen i väntan på att kameran blir lagad på verkstaden.

Vår knastrande grusgång upp till huset.

Idag skulle man ju kunna göra vad som helst, för bara liiite egentid.

Varför var det ingen vis person som skakade om mig och sa;

"När du blir äldre kommer du att ångra dig bittert, att du slösade bort dyrbara ungdomsdagar."

Som typ två år med "Pojkvännen T" som hade vita tår, rött könshår och krokig näsa...

Men akta er, vad intellektuell han var.

Minsann.

Men jag är inte bitter.

Tvärtom.

Bara tacksam över att jag idag (läs ÄNTLIGEN) inser, att livet är oerhört kort.

Jag slösar inte längre med min dyrbara tid, utan tar numera vara på varje sekund.

Eller ialla fall nästan.

Och mannen idag, har fina brunbrända tår, normalfärg på håren och rak fin näsa... ;-)

"Det kan faktiskt dröja länge innan man går ifrån varandra.

För man måste gräla ett tag, så att man vet säkert att man inte är kära längre."

Pojke  9 år

Vi ses imorgon!

Kram