tisdag 6 april 2010

I´m still alive & vinnaren av tidningen Lantliv...

På Dalarö i Stockholms skärgård,
klänger sig familjen Fondbergs molnvita sekelskiftesvilla fast, i den sluttande grönskan.
Så snart värmen kommer lämnar de livet i city, för okomplicerade dagar vid vattnet.
Servis från Spode.
Bilder tagna från Sköna Hem.


Hej mina kära bloggisar!
Jag har saknat Er, ska ni veta!

Nu är det snart två veckor sedan jag gav ett livstecken ifrån mig.
Kanske inte så lång tid för att vara vissa bloggare,
men för mig, som har bloggat näst intill varje dag sedan den 1 januari i år,
känns det faktiskt väldigt långt.


Takkronan ser nästan ut som den som vi har i vårt kök.
Nytillverkade stolar av 1700-talsmodell och bord som matchar de rundade detaljerna från Solgården.

Ni vet ju att jag hade influensa för ca tre veckor sedan.
Därefter har jag inte blivit riktigt frisk, utan varit på akuten flera gånger för
hjärtklappning, bröstsmärtor, tungt att andas och pirrningar i armarna.

De hittade inget fel på hjärtat, vilket var en enorm lättnad såklart,
för jag är ju på tok för ung för en hjärtinfarkt.
De kollade även upp mina lungor, men hittade inget fel.

Kontentan blev att de kom fram till,
att stickningarna i armarna beror på att jag har Folsyrabrist.
Jag har ammat ganska länge och inte visste jag
att man ska äta extra Folsyra även efter graviditeten, när man ammar.

Bröstsmärtorna kvarstår fast de har blivit bättre.
De säger att många människor kan ha bröstsmärtor utan att de hittar något fel
och att det beror på stress eller misskött infektion.

Köket är litet men mysigt. Golvet av vitbetsat, enkelt träplank lades in
samtidigt som arbetsytorna fräschades upp med nya marmorskivor och ny zink.
Belysningen var dålig, så taket försågs med spotlights.
­Dörren vid matplatsen har fått behålla sin patinerade yta.
De har en likadan spegel som vi har, vi köpte vår i Fiskebäckskil.

De sa åt mig att dra ner på alla måsten och lyssna på kroppens signaler.
Allt för att motverka att något allvarligt händer i framtiden...

"Lever du ett stressigt liv?" frågar doktorn.

"Neej, inte alls. Jag är ju bara föräldraledig med två barn."

"Ja, men du kanske känner en inre stress, inne i huvudet?"

"Jo, det är klart, att vara föräldraledig, gör ju att man aldrig får en paus.
Det går ju i 180 hela tiden. Inte ens på nätterna får man vara ifred.
Har inte sovit en hel natt på över två år.
Sedan är jag ju i startgroparna att starta en gårdsbutik på Öland
och en gårdsbutik där jag bor.
Det är mer att fixa med, än vad man tror
och till på köpet med två gullungar kring bena...

Sedan är det oerhört stressande att vara 50 mil ifrån Öland
och inte kunna fixa med det som behövs, när andan faller på.
Denna förbaskade snö, har ju också försenat alltihopa.
Sedan har jag ju en blogg som jag skriver på varje dag.
Det är ju himla roligt, men tar en väldans tid.

Vi bor i ett stort hus med en ganska svårskött tomt
och har några sommarställen på olika ställen i Sverige att sköta om.
Jag har också en Parkinsonsjuk far.
Sedan ska jag utbilda mig inom hudvård nu snart."

Doktorn tittar förmanande på mig och säger;

"Jag förstår. Men detta är en varningssignal.
Du får tänka om och dra ner på tempot.
Det är viktigt att inte missköta sin kropp när man har en infektion.
Du har tagit dig vatten över huvudet, iom att kroppen reagerar som den gör."

Inte kunde jag säga emot honom heller, för han har ju så rätt.
Jag har ju hela tiden tänkt att detta är kanske på tok för mycket,
men tänkt att så länge man bara tycker att det är kul, så är det nog ingen fara.
En paus var därför väldigt välbehövlig från denna blogg.
Jag är ledsen över om jag har gjort några av er oroliga.
Hoppas nu bara att ni kan förstå mig.

Sovrummet sett från vardagsrummet.
Soffa från ­Solgården och sänggavel och ­gardin sydd av ­metervara, från Ikea.
Överkast köpt på NK och lampor från R.o.o.m.

Den största anledningen till mina planer på gårdsbutiker,
kommer starkt från hjärtat.
Jag vill kunna vara hemma länge med barnen,
för att deras tre första år ska få en lugn start.
Jag vill kunna finnas till för Lilla E när hon kommer hem
från 6-årsverksamheten i höst, precis som min mamma var med mig.
Sedan när Lilla M väl börjar i förskolan, ska hon slippa långa dagar där.

Nu får jag allt göra som Farbror Doktorn sa.
För hur gärna jag än vill allt detta som jag planerar, så är det ju inte värt hälsan.
Hur jag ska göra med allt vet jag inte än, det får jag försöka att tänka ut.
För det är ju ingen brådska med allt detta.
Älskar ju fart och fläkt samtidigt som jag älskar det lugna hemmalivet.
Men nu får det bli andra bullar.
Lugnochrobullar.

Men äter man Lugnochrobullar ibland, kan man ju faktiskt fortsätta att blogga,
så jag sviker er inte nu, nej, nej!
Så lätt slipper ni mig inte, ifall ni trodde det!!

Hur har ni löst era livspussel så att de går ihop?
Har ni några bra tips att dela med er av, till alla som känner igen sig i detta?

Vardagsrummet med punschverandan strax intill. På golvet ligger en matta från Ralph Lauren.
Soffan har fått kuddar och överdrag i tyg från Pierre Frey, blandat med Ralph ­Lauren-kuddar. ­
Det antika grönmålade skåpet är från Indiska, och takkronan från NK.

Men nu till något roligare!!

Vinnaren av en halvårsprenumeration av tidningen Lantliv blev...

Milla med Vita drömmar och choklad!

♥♥♥Ett stort GRATTIS till dig!!♥♥♥

OBS!!
Men ett förbehåll för att du ska få din prenumeration,
är att du gör EXAKT som jag skrev i tävlingsinlägget.
Lova mig att varje gång som tidningen dimper ner i brevlådan låter du
"Någon Annan"
sköta hushållsarbetet, tvätta bilen,
gå ut med hunden om du har någon och ta hand om barnen.
Stäng av mobilen och TV:n och sätt dig tillrätta i din favoritfåtölj.
Så att du inte drabbas av samma läskiga sak som nu hänt mig.
♥♥♥
Jag vill även med detta personliga inlägg,
att ni alla får er en tankeställare om ert eget liv.
Ni som kanske heltidsarbetar och har småbarn
eller något annat i ert liv som ni känner er stressade av.
Lyssna på kroppens signaler innan det är för sent.

Jag har verkligen fått mig en ordentlig läxa
för detta var oerhört läskigt att vara med om.
Jag vill ju leva och vara frisk och finnas till för min familj i all framtid.
En mamma får inte dö i förtid från sina barn.
Jag tackar min kropp för att den sa ifrån, innan det var för sent.

♥♥♥
"Det kan vara väldigt irriterande för kroppen att dö.
Då får den aldrig se sin familj mer."
Pojke 7 år
♥♥♥

Ät lite Lugnochrobullar ni med ibland.
Stor kram

Fröken Vit

24 kommentarer:

ღ MolnTuss ღ sa...

Åhhh Vännen då !

Vad du har det tufft just nu. Lova att vara rädd om dig.

Kramar om

Himlen Runt Hörnet! Sala sa...

Grattis Milla!! Inte avis alls, närå!
Lova att du njuter varje gång du tar i tidningen!! ;-)
Ha en skön och bra vår,
önskar Camillha

Himlen Runt Hörnet! Sala sa...

Förlåt mej Fröken Vit! Jag menade inte att se förbi det du skrev om dej själv! Hoppas verkligen att du ska bli och må bättre.
Sköt om dej och glöm för allt i världen inte att andas! Du är värd att ta det lugnt. Ibland kan det räcka att få gå ensam ut i trädgården eller bara få vara ifred från barn och hus... känner själv att det är semester när jag får några timmar en kväll, då jag åker in och syr med mina quiltvänner.
Semester är att komma från rutinerna, lär en klok människa ha sagt!
Vet hur det kan vara. Bara DU är DU och din familj och du själv behöver dej även om många år!
Kram på dej!

Miss Goldie sa...

Du gör nog rätt i att sakta ner på tempot lite, för det låter onekligen som om du har mycket på gång just nu. Sköt om dig, så hoppas jag att du börjar må bättre snart! Kram!

Jennie sa...

Vill bara säga att jag älskar att läsa din blogg, kanske just för att du är så öppen. Kan förstå att det är mycket som rör sig i huvudet med mycket planer å två små charmtroll =) Själv har jag bara en son på 1 år och kan tycka att mitt huvud är fullt. Tid för sig själv finns knappt, man har svårt för att släppa på tyglarna för att faktiskt ta hand om sig själv emellanåt!
Egentligen ville jag nog bara säga att du gjort ett fantastiskt inlägg och jag hoppas att alla här ute tar till sig detta. Det är viktigt att ta en paus ibland och släppa alla "måsten"!
Kram på dig!

Anonym sa...

Hej Gumman!
Så härligt med ett livstecken från dig! Jag har undrat var du tog vägen. jag var i samma situation som du för 1½ år sedan och fick gå ner i arbetstid och lägga firman på is ett tag. men det är det värt, hälsa och familj kan man ju liksom inte vara utan. Krya på dig nu och njut av dina "lugnochro" bullar.

Kramis
//faster atta

Maria sa...

Åh vad bra att du lämnar livstecken ifrån dig! Förstår att du har mycket på gång och du gör klokt i att lyssna på din kropp och sakta ned på tempot. Som småbarnsförälder är det svårt att få tiden att räcka till, så det gäller att minska ned alla måsten... Egentid är väldigt viktigt för att må bra och för min del en stor orsak till att jag jobbar med ett jobb jag älskar!
Hoppas du kryar på dig och snart mår bättre igen!
Ha en bra helg!
Sänder en styrkekram

Anonym sa...

ÅHhhh! Tack & lov Funderade allvarligt ett tag på att maila & frååååga Var är du!!! Hur mååår Du! ;-)
Har själv varit i dina skor & det är som läkaren säger.
Man får skruva ned tempot.
Iregel är det VI som andas & lever livet Intensivt som kan göra att vi landar på Intensiven & Inte kan andas om vi inte skruvar ned alla våra måsten & inre krav på oss själva.
Jag lyckades tyvärr inte stoppa min galloperande Karriär Utan jag gav ALLt i 140 knyck & jag lovar landing var HÅRD.
Så ta chansen nu att ta det lugnt.
Öppna ett företag i taget, Njut av vardagen & framför ALLT LÄR DIG SÄGA NEJ...Hmmm av någon lustig anledning så Lider vi av Kan INTE säga NEJ syndromet!
& så står man där & göra flera saker samtidigt.
Hjärtat går i otakt , man känner sig sjuk, & tröttheten är så in i norden svår att man vill dra täcket över huvudet & stanna där till en solig dag då man har semester.
Men... Hmm... Semester är semester igentligen semester... Hur mycket ska mna inte hinna då på dom futtiga veckorna man är ledig. :-/
Nä Man ska ta tag i detta NU innan det går för långt. :-)
Sköt om dig nu & ta det lugnt....

Kram
"Versan"
Veronica
ps) Doftpåsen har kommit & den är Ljuuuuuvlig. ;-)
Funderar på hur jag ska kunna spara på doften hihi... så jag ska stoppa den i gammal ostkupa i glas arrangera snyggt & öppna den vid speciella tillfällen när jag ska njuuta. :-)

Therése sa...

Så sant, det är alltför lätt att vi bara springer på utan att någonsin stanna upp och bara andas och VARA... det behöver vi nog tänka på allihop!

Kram Therése

Scharlotte sa...

Skönt att höra ifrån dig!:)Krya på dig!

Hela livet är en balansgång och jag har själv nyligen fått hjälp med mina fysiska problem.
Känslan att bli bättre är ovärderlig och efter ett tag får man en annan slags energi i kroppen som gör att man ORKAR vara strukturerad och då orkar mer totalt.
Alamanackan är min största vän där jag planerar in och ser när jag verkligen blir ledig.
Varje vecka planerar jag dessutom in "DVF".
En hel em eller kväll som betyder "det vette f-n". Då får jag göra preciiis vad jag vill och inget annat får störa;)

Hoppas du är i toppform snart igen:)
Stor Kram:)

Min vindsvåning på landet sa...

Hej vännen
Jaaa du vem känner inte igen sig i vad du skriver.
Är där du e I startgroparna Har ett jobb 4 dagar i veckan & e på G & öppna en gårgsbutik Hm...Vad blir de, jo jobb 7 dagar i veckan. Fast man tycker de ska bli såå kul. Min man sa.. Då får du lova att vi tar ledigt någon helg med jämna mellanrum. Så vi inte glömmer varandra. Ligger något i detta. Jag tar almanackan skriver där ska vi vara fria & så får man INTE ändra. Nu har vi stora barn Men ta vara på Livet vi har bara ett. Passar på & önskar dig en riktigt härlig helg
Kramisar
Sus

Milla sa...

OJ, det där lät verkligen som en varningssignal och du har nog tur som fått en läkare som kollat allt... Det här med stress är så lömskt, den uppträder i olika skepnader och behöver inte alltid vara negativ och farlig, utan man kan tro att det som är roligt är ofarligt. Tyvärr är det inte alltid så... Hoppas du vet vad det är som du ska ta det lugnt med, och kanske vänta med att starta upp.
Mina småbarnsår, när jag ser tilbaka, var verkligen bara fokuserade på att få livet att gå ihop med småbarn och jobb. Mina barn gick rätt mycket på dagis, men det är absolut inget jag ångrar, och det var ju absolut nödvändigt att jobba för att överleva :=) Men jag kan ju ge en liten hint om att enbart småbarnsåren är inte det viktigaste, det är nästan så att när de blir större är det än mer viktigt med närvaro... men på ett annat sätt förstås!
Kram på dig och välkommen tillbaka - med lite reviderade drömmar :=)

Hanna sa...

Hoppsan då... Det är superviktigt att lyssna på kroppen, ta nu hand om dig och detta kanske var en nyttig erfarenhet. Tänk särskilt på om du åker på infektion att du drar ner på tempot, du vet ju säkert att man inte ska träna när man är förkyld t ex då det kan sätta sig på hjärtmuskeln... man ska inte göra för mkt överlag när man är sjuk, kroppen behöver vila för att reparera sig och växa.

Antar att du gjort koller på lungorna på en avdelning som jag jobbar på då...

Ta hand om dig och det var skoj att se dig här igen *puss o kram*

Flisbäck sa...

Underbara foton.

Trevlig helg :-)

Noamaja sa...

Det är bra att du tänker till! Jag vet hur det är när det brinner i fingrar och huvud av alla idéer men allt måste inte hända samtidigt! Risken är ju då att man blir så utbränd så det inte blir till något alls! Jag tror det där livspusslet är svårt för de flesta... och tror helt enkelt att man inte kan ha för stora planer och höga förväntningar under småbarnsåren...

Du har en fin blogg, använd den till att sortera dina idéer och slutför en åt gången. Öland finns kvar...har ni flera sommarställen skulle jag fundera över värdet på dessa i förhållande till hälsan. Hyr ut något av dem och låt någon annan ta hand om måstena...kanske?

Är det inte egentligen så att det bara finns ett måste? Du och din familj med eller utan hus och sommarställen?

Allt gott till dig och din familj!

Kram,
A

Handgjorda drömmar sa...

Ett jättegrattis till den lyckliga vinnaren!
Å du - lyssna på doktorn!!!
Ta hand om dig och tack för en jättefin tävling.
Kram Marie

Nina`s Lantliga med Pamp sa...

Nej men hej,
Vad skönt att se dig tillbaka igen. Jag har ju undrat då du är en utav dem som ofta skriver tillbaka och tittar in till mig. Snälla du, ta hand om dig nu som läkaren säger. Det du skriver e väldigt kloka ord men det som e svårt ibland e att lyssna på sina egna ord och göra det man säger till sigsjälv. Någonstans vet vi vad som e bäst för oss och vad vi behöver men förbi ser det hela tiden med....jag ska bara, kommer snart, ja ja ja....osv. Jag kämpade med prestations ångest och höga krav. Jag var (och kan fortfarande vara ) väldigt hård mot migsjälv. Jag hamnade i depression när jag var 30 och det höll i sig i flera år. Man blir sig inte riktigt lik igen. Det kan leda till sorg och oro om man inte lär sig att ta det lugnt och att förlita sig på att det FAKTISKT ordnar sig och blir bra. Ibland får det ta lite längre tid bara. Jag tänker ofta på hur mycket jag vill med mitt liv och fattar inte hur jag ska hinna med allt. Kombinera, eliminera, disciplinera???? Nej!! Lugn och ro och (det värsta jag vet)....be om hjälp. Det finns så många kunniga människor som så gärna vill vara med på ett hörn. Oj, vad mycket det blev man det är precis som du säger. Du ska ju räcka ett tag och har gottisarna som ser upp till dig och älskar dig. Kom ihåg att du bara e människa och gör så gott du kan. Hoppas du inte tycker jag e för framfusig men jag hade visst lite jag ville säga om detta, skratt.
Stor kram på dig, Nina

Skrållungar och skärgårdsliv sa...

Hej Kära du!
Hur e det med dig??? Skönt att det inte var något allvarligt med hjärtat! PHU!
man bara rusar fram utan att ibland lyssna på kroppens signaler....

Skönt att du är bättre!
Härliga bilder du visar!
Här e det fullt ös med företaget! Butiken öppnar nästa vecka så håll utkik!
Kram Nadja

Arcturasidyll sa...

Oj oj vad jobbigt du haft det=( Tur att kroppen säger i från och visar dig vad den vill i tid. Man ska verkligen ta detta på allvar.

Jag själv har valt att endast jobba 75% trots att jag har en 100% tjänst i grunden. Två timmar mindre arbete om dagen gör stor skillnad på mitt liv. Dock blir det ju mindre inkommst MEN jag säger bara det.... tiden är mer värdefull ÄN pengarna! Innan när jag jobbade fulltid så orkade jag inte göra nått extra ändå, så de extra pengarna gav ju ingen glädje på nått vis. I dag har jag ej de pengarna, MEN ett mycket bättre liv....jag orkar göra saker med barnen och det ger så otrolig glädje.

Ta hand om dig & tagga ner en aning.

Kram Cissi

Gotlandsliv sa...

Hej vännen!
Först och främst vill jag tacka så hjärtligt för den fina vinsten som låg hemma i brevlådan när vi kom tillbaka till ön efter påskfirandet på fastlandet! Blev sååå glad! :)

Sen måste jag bara säga att oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Det är nästan som om jag hade skrivit det själv... Vill också vara hemma med barn så länge som möjligt, håller också på med ett butiksprojekt (som än så länge är lite hemligt), vill också fixa med huset, vill också fixa med tomten, vill, vill, vill... Men nu fick jag mig allt en tankeställare. Hoppas att du känner dig bättre nu, och att du tar hand om dig ordentligt. Och mumsa i dig många lugnochrobullar!

Många kramar!

Ps. Snart dimper det ner ett brev i din låda också! :)

Vita rosor och förgätmigej sa...

Var ska jag börja... Att ta det lugnt är något jag har fått lära mig under det gångna året. Jag var supermamman med hemlagad nyttig mat, nybakt bröd och ett skinande hem... Allt skulle se snyggt ut men innombords var det allt annat än snyggt!
Under -08 byggde N vårt hus, jag hade två små att ta hand om plus att jag var höggravid och som om det inte räckte så blev N:s pappa svårt sjuk i cancer och gick bort två veckor efter att vår minsta son föddes. Några veckor efter det kunde vi flytta in i vårt nya hus. Ett år efter detta höll jag ihop skapligt men sen kom deperissonen... Nu kravlar jag mig långsamt upp ur mitt mörka hål och har fått göra ett lappkast i vem jag är. Jag gör inte mer än nödvändigt hemma och prioriterar det som verkligen betyder något för mig... Man är värdefull fast man inte är så duktig hela tiden!
Ta hand om dig gumman!
Stor varm kram/ Anna

Stjärnor & Champagne sa...

Hallå...Det där låte rinte bra. Hoppas att du känner dig frisk snart och slår ner på tempot, hm det där kom från fel person kanske...
Kramkram Anne

Vita drömmar och choklad sa...

Heeeej! Vad lycklig jag är :)
Att upptäcka att jag vunnit ett så fint pris ;)
Tack snälla rara!

Känner igen mig mycket i det du skriver. Är ensam hemma mycket med mina två pojkar. Minstingen vaknar fortfarande flera gånger per natt fast han är 1,5år. Detsamma gjorde stora killen när han var liten. Har mycket projekt på gång samtidigt som husbygge,jobb och småbarn. Har nyligen själv varit på akuten två gånger för magamärtor som fortfarande kollas upp. Försöker verkligen ta det lugnt men det är svårt. Tror visst att jag fortfarnade kan hålla igång som förr vilket inte går med två små barn och sömnbrist ;)
Försöker tänka om vad gäller en hel del och prioritera Mig Själv då och då :)

Hoppas verkligen du mår bättre nu. Sköt om dig!♥
Kramar Milla

Ps. jag mailar dig min adress och tack igen!

skogslunden sa...

Hej! Ta hand om dig själv nu. Gå ut en sväng i solen imorgon och lyssna på fågelkvittret och titta på våren. Bara en sådan liten sak. Att få bara VARA utan att göra eller prestera.
Kram
Jennie