Tjocka tysken och stora slottet...

 Hej!

Ytterligare fem nya, härliga följare av bloggen sedan igår, har det blivit.
Några svenskor och några norskor. Jättekul!

Varmt välkomna hit, ska ni vara allihopa!

♥Ingrid med Hjemme hos Nelly♥

♥Therese med Leonoras eventyr♥

♥Marylyn♥

♥Lotta.k3♥

♥via Bloglovin´♥

Hur mår ni allihopa?

Jag är bara tvungen att berätta om detta gröna Madickenskåp. För ibland gör man saker man ångrar...

I somras hade jag tjatat till mig, att få med hela familjen på en liten dagsutflykt,
från vårt sommarhus på norra Öland.
Vi skulle besöka alla Smålands billiga loppisar under en dag. När jag plötsligt blir störtförälskad.

I detta skåp.
Och tre till!!

Ni kan ju tänka er, min man...

Ohhh my Goood, hon är inte riktigt klok, min fru.

Tre vitrinskåp och ett gigantiskt linneskåp med glasdörrar.

Personalen på den stora loppisen höll på i över en timme,
för att stuva in dessa skåp i vår skäpvagn.
Till Stockholm skulle ju skåpen sedan också.
Men först en liten sväng upp till norra Öland,
iom att vi skulle tillbaka dit, liksom...och sedan hela vägen upp till Stockholm.

I detta gröna Madickenskåp blev jag mest förälskad i.
De andra skåpen var också underbara, men detta kände jag något speciellt för.

Så vad händer när vi har släpat hem alla fyra skåpen?

Jo, jag sätter ut två av skåpen på Blocket.
För jag inser ju att jag inte har plats för allihopa här hemma.
Inte ens som gårdsbutikinredning får alla plats.
Men det är väl ändå ingen som ringer på dem, så då gör det ju inget.

Och om någon nu mot all formodan ringer, med tanke på det dyra priset,
kunde jag ju alltid säga nej.

Tokig moi??
Nej, inte det minsta...hahaha.

Nåväl.

Det går ett bra tag och ingen ringer.
Nähä, vad var det jag sa, tänkte jag.
Men det skulle jag inte ha sagt.

För dagen innan vi skulle på en liten höstweekend till Öland,
med släpvagn, ungar och hela baletten, ringer telefonen.

Det är en tysk man som talar väldigt dålig svenska.
Han säger att skåpet ska ner till hans slott i Tyskland senare.
Han bor tillfälligt i Finspång och undrar om jag kan köra ner skåpet dit.

Jag blir ruskigt paff över frågan och tänker:
Nej, vet nån vad! Vi bor ju i Stockholm och detta är ingen himla budfirma.
Vad tror han egentligen?
Åka 40 mil fram och tillbaka för att lämna ett skåp till någon tjock tysk,
som ska få fläka ut sig på mitt vackra skåp.
Nej du, här i Sverige har vi minsann ingen Autobahn, att bränna till Finspång på, över en kafferast.
Minsann.

Men på något konstigt vis, slinker det ur mig, att det passar ju bra,
för vi åker faktiskt förbi det där förbaskade Finspång imorgon, på väg till Öland.

VA???

Jag som brukar ha mål i mun och kunna krångla mig ur de mest omöjliga situationer,
tappar helt sonika fattningen.

Kan detta ha berott på att jag såg mitt fina lilla skåp,
stå där i det tyska slottet och trivas och få känna sig som en svensk prinsessa,
bland alla tunga, tyska, stora åbäken till slottsskåp.

Inte vet jag.
Eller så var det att jag kunde få en rejäl slant för det...
Eller en kombination.

Hur som helst.

Jag la på med tjocka tysken och gick sedan till min man,
klockan 21.45 kvällen innan vi skulle åka.

Du, älskling...
Det där gröna skåpet som vi har kört från Småland,
upp till norra Öland och hela vägen upp till Stockholm med...

Nu ska det ut och åka igen...
Till Finspång.
Imorgon.

Och på den vägen blev det.
Tjocka tysken blev så glad, att han stod och klappade händerna en lång stund när han fick skåpet.
Och jag fick mina pengar.
Men jag ångrar mig fortfarande bittert.

Stackars, stackars mitt söta svenska Madickenskåp,
som nu står alldeles ensamt i ett tjockt tyskt spökslott och kanske vantrivs...

♥♥♥Det gör väldigt ont när drottningar får barn,
för kronan är så vass.
Flicka 6 år♥♥♥

Vi ses imorgon!

Kram