Heeej!
Apropå gårdagens prat om att ta vara på livet så känner jag idag, att jag minsann lever.
Med hjärtat i halsgropen.
Från en lugn förmiddag med planerat bullbak med barnen, till att i ilfart åka till akuten...
Denna dag skulle alltså innehålla en mysig bakdag med barnen,
för att på eftermiddagen få besök av en väninna med två barn.
På kvällen skulle vi även äta middag ihop med våra respektive män
och deras brunbrända tår...(se ovanstående inlägg)
Nej. Förlåt.
Inget att skämta om.
För vad hände då egentligen?
Jo, mamma ringer på förmiddagen och säger
att pappa är på väg i ambulans till sjukhuset, för bröstsmärtor...
Så middagen blev inställd och jag slängde mig i bilen pronto.
Han är väldigt, väldigt gammal min kära, kära pappa.
Han har nämligen uppnått den aktningsvärda åldern av 88 år.
Men trots åldern är han ganska klar i huvudet.
Så när som på ibland, när han kan virra till det lite.
Men apropå förvirrning.
Vet ni vad jag precis hade gjort när min mamma ringde och sa att pappa låg i en ambulans??
Jo, jag hade tappat toarulleshållaren i toaletten, när jag skulle byta toarulle.
Alltså den som toarullen hänger på.
Den är i tung metall, ska ni veta.
Men denna lilla olycka var ju som bortblåst, när mammas samtal kom.
Så vad händer när jag kommer hem igen från sjukhuset och min man redan är hemma...?
Vårt samtal återgett ordagrannt:
"Ingela, var har du lagt den där toarulleshållaren någonstans?"
"Ehhh...Men vad har du gjort precis nu?"
"Jag har varit på toaletten."
"Men vad gjorde du där inne egentligen?"
"Ja, ska du promt veta så b****** jag, faktiskt."
"Men du spolade väl inte...?"
"Va? Det är klart att jag spolade. Är du knä... Meeeen! Har du tappat den i toan eller?"
"Jaa, och nu är det ditt fel, för du har ju precis spolat ner den, så att den kommer att fastna i röret..."
♥
Men hur gick det då med pappa?
Men hur gick det då med pappa?
Jo, han blev inlagd och är nu under uppsikt och vi får veta imorgon med blodprov,
om han fick en hjärtinfarkt idag eller inte.
Men han överlevde.
Och det är ju huvudsaken.
För sen kan det ju bli hur mycket stopp som helst i vår toa, för det struuuuntar jag i.
För min pappa lever.
Denna årets andra dag, hade ju kunnat sluta mycket värre för vår del.
♥
Dessa bilder är tagna på Mikael Persbrants fina sommarhus på Gotland,
som förresten är till salu just nu på Hemnet.
Han vill ha 4,5 miljoner svenska kronor.
Så det är bara att slå till nu ikväll.
Medan man fortfarande är i livet.
För morgondagen vet vi ju inget om...
♥♥♥
"När man är gammal får man inte knyta sina egna skosnören, för då går man av."
Flicka 8 år.
♥♥♥
Vi ses imorgon!
Kram
6 kommentarer:
Oj vilken dag du haft. Skönt att allt gick okej med Pappa din !
Kramar om
Tack, snälla du!
Ja, jag hoppas innerligt att det inte var en hjärtinfarkt idag.
Men vi får som sagt svar imorgon.
Kram!
Hej hopp!
Vilken underbart härlig blogg du har!!!
Och ditt hus ska vi inte ens prata om ha ha.
Men du vilken dag!!!tur att inte alla är sådana,och skönt att din Pappa klarade sig,ditt inlägg fick mig faktiskt att både gapskratta och bli tårögd.
Hoppas du får en fin dag.
Kram Thess
Hej Thess!
Tusen tack för din snälla kommentar om bloggen och huset!
*glaaad*
Vad roligt att du liksom jag gapskrattade åt toarulleshållaren när han hade spolat ner den.
Vill inte ens tänka på vad som händer när den ska samsas med diverse papper och annat...
Kan bli dyrt...
Kul att du hittade till mig!
Kram Fröken Vit.
Håller fullständigt med - ibland får vi påminnelser om att det jordiska egentligen inte är så viktigt!
En skrynklad bilplåt spelar ju ingen roll bara ingen är skadad - och ett toastopp betyder inget när våra kära mår hyfsat bra!
Hoppas din pappa snart får åka hem!
Hej Hemma hos Razzel!
Ja, dessa händelser får en ju verkligen att inse vad som är viktigt. Ska påminna min man om detta, den dagen stoppet i toan är ett faktum...
Kramis!
Skicka en kommentar